hÖr och hÄpna!

Här kommer bloggens förmodligen sista inlägg innan vi stoppar tillbaka den att damma ute i cyberspace. Och ÅÄÖ får vi använde också!

Bali, Bali, Bali.. Jag tror nog att vi alla blev förälskade i den ön! Precis allt var bra med den: Klimatet, folket, stränderna, vattnet, jag till och med turisterna som befann sig där var riktigt roliga att vara med.

Den sista dagen vi alla sju grabbar hade tillsammans var nog den bästa, för vi hade så kul att hälften hade räckt! Sedan var det ett, inte "farväl", utan ett "på återseende" till Uddevalla, Rasmuss och Walle som åkte vidare till Kuala Lumpur för att sen fortsätta resan ett bra tag till. KUL FÖR ER!
Så när Simon och Ragnar sagt "tja då" till Andreas som var tvungen att åka hem till Sverige lite tidigare bar det av till skyskrapornas stad Hong Kong!
De högsta byggnaderna, och de kortaste människorna! Det var vårt första intryck av Hong Kong. Alla de korta människorna hade även världens ballaste klädstilar, så bara att titta på dom var riktigt kul.

När vi checkat in på vårt hotell och klampat upp till 13e våningen till vårt rum, som för övrigt var på 7 kvm, så tittade vi ut genom fönstret. Vilken jäkla syn! Det var skyskrapor precis överallt, och dimman hängde i luften så det såg lite ut som en spökstad på vissa håll.

Simon och Ragnar hade nu 4 dagar att spendera i Hong Kong, och vi gick runt i flera enorma köpcenter, shoppade, såg flera riktigt vackra byggnader. Vi tittade även på Avatar i 3D som var riktigt ballt. (Det ösregnade faktiskt ute!)
Vi gick runt i ännu fler enorma köpcenter, shoppade och såg massvis med vackra byggnader! Och återigen så hade varende människa, även de äldre männen riktigt coola kläder som de strosade runt med.
För övrigt hade Ragnar inga problem med att tappa bort Simon, eftersom han var minst två huvuden längre än alla kineserna. Plus att han är rödhårig, och det är ju inte så vanligt i dom trakterna.

Sista dagen när vi tagit tåget över till Hong Kong island hittade navigatören Simon en jättestor park på kartan och sa: "DIT GÅR VI!", så vi gick dit, och den parken var verkligen stor! Där fanns alla möjliga djur. Sköldpaddor, lemurer, orangutanger, gibbonapor, fiskar, alla möjliga fåglar, ja det mesta man kan tänka sig.

Sen när kroppen gett upp av allt promenerande åkte vi till flygplatsen och väntade på flyget till det långa landet Sverige.
Det blev ungefär 24 timmars resande, vilket för oss kändes som en evighet. Men när vi pratade med Andreas när vi kommit hem fick vi veta att hans resa hem var ett par gånger värre än så. Han hade rest i 45 timmar, inte sovit en enda blund, plus att han hamnat bredvid en liten unge påväg till Hong Kong som satt och hosta och nös hela vägen. Därav åkte han på en enorm förkylning.

Vi landade på Arlanda, iförda t-shirts, byxor och converseskor. Kallt tror ni?
Ja men det var ju det! Mamma Tina, mamma Pia och pappa Hans stod där och väntade in oss och bjöd på varsina stora leenden och varma kramar så kylan blev inte så jobbig till en början.

Så nu sitter vi här, det är väl -10 grader ute och säkert 1 meter snö utanför fönstret. Det känns rätt bra ändå, speciellt när man sitter inomhus och skriver på en blogg med raggsockar och fliströja med varm oboy i handen.

Så tack alla ni som läst om alla våra rabalder och tittat på våra fina bilder!
Vi får se om det kan blir en fortsättning i framtiden. Vi hoppas på det i alla fall!

Tack! Thank you! Cam on! Cap cun cap! Terima kasih! och Xiexie säger vi till er från några dela av Asien! HEJ DÅ

Andreas Elthammar Simon E H & Ragnar Strömberg !

Ute pa vift!

Vi inleder detta inlagg med att be om ursakt till eder for var franvaro med skrivandet pa denna blogg. Darefter vill vi bara saga fyfan vad bra vi har det just nu!

Vi traffade upp var gamle van Rasmuss pa Bali, som da hade raggat upp 2 snubbar fran Uddevalla. Dessa grabbar ar otroligt roliga och dom lyser upp hela var vardag, sa vi har nu kidnappat dom och kedjat fast dom i fotterna sa dom kan stanna med oss under den resterande tiden av resan.

Nu var det ju sa lange sen vi skrev sist sa det blir ett heldans jobb att skramla ihop alla detaljer. Vi gor ett forsok!

Koh Phangan... nyar... Vilket fullmoon party! minst 30000 galna turister nere pa en enorm strand med klubbar, dansgolv, barer, ALLT langs med hela strandkanten.
Dagarna efter hade de flesta turisterna redan akt vidare sa det var hur skont som helst pa on. Lugnet efter stormen skulle man kunna kalla det. Vi hade den basta restaurangen nedanfor var Bungalow pa stranden. Lee’s Garden. Den var som en enda stor koja! Vi bestallde alltid maten, klattrade upp for stegen till overvaningen, la oss i hangmattorna och slog antingen pa en film, eller sa satt vi bara och pratade och njot av den vackra utsikten.

Just det... Ragnar och Simon red hast barfota pa stranden och fick galoppera igenom djungeln. Sla den du!

Sen bar det av mot Patong i Phuket for att traffa var alskade van Philip von der Groeben! Efter nagra bamsekramar sa han "Grabbar, jag har en liten overraskning med mig" Vi klampade upp pa hans rum, oppnade dorren. Han tog ut en pase ur vaskan, drog ut vad som lag i vaskan... GOOODIIIS!!!! Han hade kopt med sig 3 kilo karamellkungens losgodis! Att fa smaka pa svenskt godis igen efter 2 manader ar nagot man inte ska skratta bort.
Nar vi vrakt i oss det mesta av godiset gick vi ner pa stranden och satt och pratade om allt och inget, och det var riktigt roligt att fa se Philip sota ansikte igen. Kvallen bjod pa fest med Philips far piloten, och hela hans flightcrew. Riktigt roliga manniskor som kom fran blandade delar av Sverige. Vi hade tidigare bokat flyg mot Bali klockan 8 pa morgonen dagen efter, och vi kom fram till att eftersom vi maste aka mot flygplatsen vid 5, sa varfor inte bara stanna uppe hela natten, festa och sen aka direkt till flyget! Det var den basta id'en nansin tankte vi, tills vi satt 1 timme innan planet skulle lyfta, krakfardiga, totalforstorda och hatade oss sjalva for den otroligt Dumma id'en.

Bali, Rasmuss, Uddevalla... Vilket gang. Vi har haft skitkul. Vi har surfat. Vi har traffat annu mer roligt folk. Vi har kopt halsband. Vi har hittat vart stammishak Bamboo dar vi ater lunch och middag nastan varje dag. Vi har spelat fotboll med Indoneser. Vi har fotats med Indoneser. Vi har sen en vecka tillbaka fatt tillokning i ganget med 1 person som heter Walle.
Kul kul kul har det varit kort och gott.

den 20e akte vi till Gili Trawangan som ar en av 3 smaoar utanfor Balis kust. Alla oar ar omringade av sandstrander, klarblatt vatten och befolkningen har kan mer svenska an vi fick lara oss i skolan. Varje dag har alltid borjat med att killarna utanfor hotellet ropar " ERU GO ELLER" sa man kanner val sig som hemma, lite, kanske.

Vi stannar nog har pa Gili i nagra dagar till, sen blir det tillbaka till Bali, Legian street dar sakert alla Indoneser vet vilka vi ar. Vi har aven dar spelat fotboll och suttit och druckit Arak (Indonesisk sprit), spelat gitarr och sjungit med dom. Sa vi ser alla fram emot att komma.. ja hem igen far vi nog saga. Plus att det kommer bli sa mycket surfing sa det ar helt tokigt!

Det ar bade med en tar i ogat och ett leende pa lapparna som vi har insett att det knappt ar 2 veckor kvar av var resa. Men vi har ju haft varldens resa, och vi har nog alla lovat oss sjalva att detta kommer goras igen nagon gang.

Skulle detta bli vart sista inlagg pa bloggen sa sager vi alla goa killar : Vi ses snart hemma!

Och vi hoppas att bilderna smakar..

Kho Pangan


Lee's Garden


Patong/Phuket


Kuta






Boende pa Gili